Martinverket
Martinverket uppfördes 1877 men den bevarade martinugnen dateras till 1915. Den var i drift till 1941. Under Johan Fredrik Lundins ledning utvecklades martinprocessen efter oplanerad smältning av välljärn år 1864. En avgörande innovation var Lundins gasgenerator som kraftigt förbättrade värmningseffektiviteten.
En stor svaghet var infodringen, teglet, i ugnen som bara klarade en smälta. Det problemet löstes av fransmannen Pierre Martin. Bröderna Siemens i Tyskland hade ugnspatentet och däri anges att ugnen är bl. a. lämplig för stålsmältning. Processen fick namnet Siemens- Martinprocessen. Lundin ansåg att han hade kommit på ugnstekniken och förde en patenttvist ända till sin död 1868.
PIONJÄRER I STÅLSMÄLTNING
De första framgångsrika experimenten i världen med stålsmältning i en ugn av det slag som senare kom att kallas martinugn utfördes 1864 i en vällugn som J F Lundin konstruerat. Denna ugn användes normalt till att värma smältstyckena från lancashirehärdarna för utsmide av stänger.
Johan Fredrik Lundin var bruksförvaltare i Munkfors 1856 – 1868 och betydde mycket för utvecklingen här. Sågverket i Munkfors var Uddeholms största och gav stora mängder av sågspån som man hade svårt att hitta någon användning för. Lundin konstruerade då en gasgenerator för sågspån.
Eftersom sågspånen i regel var mycket fuktiga kunde generatorgasen innehålla kring 50 % vattenånga vilket påverkade värmevärdet negativt. Lundin löste problemet genom att placera en kondensor efter gasgeneratorn. Här kyldes gasen ned genom duschande vatten så att vattenångan i gasen kondenserade och halten sjönk till mindre än 5 %. Den sågspånseldade gasgeneratorn blev färdig 1859. Då fick Lundin också patent på sin uppfinning.
Den nu aktuella vällugnen eldades med gas från Lundins gasgenerator, som var den innovation som möjliggjorde att man uppnådde de höga temperatur som fordrades för att smälta stålet.
I ugnen förvärmdes bränngas och luft med avgaserna i en rekuperator (värmeåtervinnare) av Siemens typ, också den av Lundins konstruktion. Syftet med rekuperatorn var att ge bättre bränsleekonomi, men därigenom fick man också möjligheten att nå högre temperatur.